Match igen på söndag – daladerby (igen) – mot Borlänge hemma
*** *** ***
Har för övrigt inte spelat match sedan förra veckan, då vi på ett utomordentligt sätt slog serie-1an Hudiksvall och sedan serie-2an Hedemora, båda på hemmaplan, på onsdagen respektive fredagen.
Efter det fick vi träningsledigt ett par dagar, aka långhelg – då vår serie, Division 1C, tar så kallat landslagsuppehåll. Måste vara många Div.1-lirare med och lirar Karjala Cup.
Jag utnyttjade ledigheten till att åka hem en sväng till föräldrarna och min lillebror som bor i Karlstad. Är faktiskt skönt att komma hem emellanåt då jag inte varit hemma några längre stunder de senaste åren, främst pga min tid i USA, men även för andra äventyr. Extra viktigt känns det att få hänga lite med brorsan. Man kan säga att vi är, och alltid har varit rätt tighta… Med en far som spelade Elitseriehockey och en mor som jobbade väldigt mycket blev det naturligt så att jag fick ta hand en hel del om brorsan. Killen som, som jag brukar säga, “växte upp i mina armar” fyller 18 år i januari. Sjukt fort tiden går…
Quality time med brorsan stod på dagordningen – därför begav vi oss till Göteborg och en stand-up show. Vi fick se den helt utomordentligt eminente Gabriel “Fluffy” Iglesias! Helt mästerligt underbart var det! Har ni aldrig sett/hört något med Fluffy – är Youtube er bäste vän! Med sig hade Iglesias två sidekicks – Martin Moreno och Alfred Robles – som precis som Gabriel var riktigt bra!
Iglesias stannar alltid kvar och tar kort med sina fans, vilket möjliggör nedan synliga bilder:
Maxim Fokin - Gabriel Iglesias - Dennis Fokin
Notera Mr. Iglesias sjukt coola T-shirt
Martin Moreno - Maxim Fokin
Mr. Moreno som visade sig vara en riktig “bad a**”-snubbe ser på kortet inte lika påverkad ut som han stundtals gjorde på scen…
- Maxim Fokin #86
Recent Transfers
Hola!
Ser ut som om jag äntligen(!) löst de tekniska problem som har hållit mig borta från bloggen. Det och en tillfällig uns av lathet.
Säsongen är i full gång här borta med IFK Ore och vi har både tagit och givit…
I’ll keep you updated, folks!
Närmare att göra mål än så här verkar jag inte komma för tillfället...
Foto: Tobbe Lektell
Har nog inte undgått någon att NHL till denna säsong har ett Department of Player Safety, där förre storspelaren Brendan Shanahan är in charge.
Länk till klipp (får av någon anledning inte NHLs videoklipp att funka här)
Senaste klippet från nhl.com som visar hur NHL nu handskas med, och framförallt offentliggör, situationer som kan leda till avstängning.
Fram till nu har de flesta avstängningarna/klippen handlat om vårdslösa tacklingar, där man också fått detaljerade instruktioner på hur situationer bedöms, och varför vissa beslut tas framför andra. Kul att även andra situationer presenteras på samma sätt!
Efter många ifrågasatta tacklingar och efterföljande (ev. brist på) avstängningar har många diskuterat om det inte borde vara dags att införa samma sak i Sverige och Elitserien.
Varför inte Niklas Wikegård?
- Maxim Fokin #86
Det är mästarna i Turkiska SuperLigan, Baskent Yildizlari SK, från huvudstaden Ankara, som nu fortsätter på inslagen väg och återigen värvar svenskt.
Baskent Yildizlari SK
Spelaren det handlar om heter Fredrik Eriksson och har börjat denna säsongen spelandes för Nacka HK i Division 1. På 2 seriematcher har Fredrik producerat 1 assist. Mycket säkra källor har bekräftat att alla papper är signade och klara från båda sidor.
Fredriks representant i ärendet, Johan Hedberg, kommenterar övergången:
“Jag är säker på att Fredrik kommer vara den ledande backen som laget behöver för att försvara titeln i ligan.”
Vidare nämner Johan att Continental Cup kommer vara en stor höjdpunkt både för Fredrik och för klubben. Något jag definitivt håller med om. Baskent får medverka i Continental Cup som ligasegrare senaste säsongen, och börjar därmed i “Steg 1″. Vinnarna i gruppen går sedan vidare och får möta mer kvalificerat motstånd ju längre man går.
Preliminära medverkande lag, spelorter och datum.
Det är i sammanhanget mycket bra motstånd de Turkiska mästarna får spela mot redan i första rundan och jag tror dessvärre inte att det kommer gå så bra för “Huvudstadens Stjärnor”, som lagnamnet översätts till. Det skulle även varit med ett fjärde lag i första-rundan som kommer spelas i Ankara – mästarna från Israel – men de fick lämna återbud pga religiösa skäl, enligt mina uppgifter.
Har även fått möjligheten att ställa ett par frågor direkt till Fredrik via den digitala vägen.
Hur kommer det sig att du väljer att åka på ett äventyr som detta till Turkiet?
“Anledningen till att jag åker är väl mest för äventyret i sig – att komma till ett nytt land, en ny kultur både på och utanför isen, och så klart för att få spela mycket och ta eget ansvar. Har fått lite sparsamt med tid här hemma.
Sen får jag ju spela hockey på heltid under en säsong, och slipper behöva tänka på jobb och annat vid sidan om och kan fokusera enbart på träning och att göra bra ifrån mig, och utvecklas både som person och hockeyspelare.“
Vad förväntar du dig av Turkiet på såväl som utanför hockeyplanen?
“På planen väntar jag mig ungefär division 2-klass på lagen. Finns tydligen sämre motståndare men i det stora hela jämförs det väl med division 2. Men jag kommer köra på i mitt tempo som jag har med mig från Sverige och försöka ta vara på istiden jag får och ta ett större ansvar på isen. Annars har jag väl inga direkta förväntningar på hockeyn så utan det ska bli ett äventyr att få se någonting helt nytt.
Det är första gången jag är i Turkiet också så det blir en helt ny upplevelse utanför planen också, så jag lär inte vara uttråkad när det inte är träning i alla fall.
Ser fram emot det, och det kommer nog bli en häftig grej och lite festlig merit på hockey-CV’t.”
Jag tackar Fredrik för att han delade med sig av sina åsikter om det stundande äventyret och önskar honom ett stort Lycka Till!
Undertecknad var som känt en sväng i Turkiet i våras, tillsammans med bl.a. ovanstående Johan Hedberg, och trivdes bra. Klubben, som är densamma som Fredrik nu kommer representera, satsade stort och påkostat på en ligaseger ifjol – vilket vi även lyckades med.
Nivån där borta är svår att sätta fingret på. Vi som topplag var tillsammans med våra största konkurrenter Koceali faktiskt ganska bra och skulle säkert kunna vara riktigt bra på svensk Div.2-nivå, kanske t.o.m. kunde sprattla lite i botten av 1an. De sämre lagen var, no offense, riktigt dåliga och hade säkerligen varit riktigt dåliga även på låg svensk Div.3-nivå.
Hur serien kommer se ut i höst och vilka lag som kommer att medverka i ligan vet jag inte än. Det man helt klart dock kan säga är att importerna lagen tar in är väldigt viktiga och betyder oerhört mycket för lagen.
Det jag dock har nosat fram är att Baskent i höst kommer att tränas av Tarik Gocmen som med turkiska mått mätt är en riktigt meriterad tränare och har flerårig erfarenhet av landslagscoachning. Om jag inte missminner mig har han även gjort sig förtjänt av flera guldmedaljer från det turkiska mästerskapet.
Jag är säker på att detta tyder på att Baskent går för guld igen!
- Maxim Fokin #86
Idag är det dags för andra seriematchen – Lindlöven borta står på schemat.
I söndags spelade vi första seriematchen – Söderhamn/Ljusne på hemmaplan.
Vi vann med 4-3 – inte alltför övertygande när spelbolagen erbjöd 1,12 gånger pengarna för vinst.
Så det blev “bara” 4-3, but who cares…
En del så kallad Hawaii-hockey och en massa outnyttjade målchanser, framför allt från vår sida, var en talande bild för matchen.
I mitten av tredje perioden hände då det som gör slutresultatet mindre viktigt.
Missförstå mig rätt – det är alltid mysigt att vinna!
Marcus Bengtsson (“Bengt”) heter olycksfågeln och är högerforward i min femma. På andra kanten har vi Mike Danton.
Där – i mitten av tredje – fick “Bengt” en passning när han, som vanligt, gjorde sitt jobb ypperligt och var ett enkelt passningsalternativ i sin passningsficka i vår försvarszon. Vad som exakt händer sedan är lite vagt i mitt minne, även om spelet var på min kant och jag bara var någon meter från händelsens epicentrum. “Bengt” får i alla fall en tackling av, som jag kommer ihåg det, en tredjeperson som kommer in i situationen då “Bengt” redan har en person som markerar honom. Jag uppfattar det som att min lagkamrat uppfattar spelaren som kommer i hög fart för att fullfölja sin tackling men konsekvenserna blir ändå förödande. Kanske satsade “Bengt” på att få ut pucken ur zon och ta en smäll – för laget. Sagt och gjort. Två, som jag uppfattar det, lite för högt lyftna händer träffar min högerforward högt och olyckligt. Fallet ser inte kul ut och lite som en sprattelgubbe flyger armar och ben minst sagt allt annat än orienterat. Oddsen för omedelbar medvetslöshet (eller liknande) känns inte alltför höga, och ingen automatisk mottagning i fallet sker av “Bengt”s armar. Jag tror sedan att käken är det som först träffar isen, men den glädjande frånvaran av skador där hos “Bengt” visar skönt nog att så kanske inte var fallet.
Vi är flera som cirkulerar runt nedslagsplatsen då den spontana känslan var att det gjorde riktigt ont, samtidigt som hela femman, med Big Mike i spetsen, ville förtydliga att man inte behandlar vår lagkamrat och vän på det sättet. Ett par väl valda från Mike till motståndarspelaren ekar i huvudet när jag uppfattar att “Bengt” inte reser på sig utan istället börjar skaka i ena benet och grimasera riktigt illa.
Först ner var vi som var närmast – jag, Mike och ena linjedomaren. Sedan kommer också vår ansvarige materialförvaltare, med proper Första Hjälpen-utbildning i bagaget, Roger Thynell såväl som vårdpersonalen på plats.
Vad som händer härnäst är en blandning av snabba beslut, bra samarbete och en otroligt hög adrenalinhalt (tyvärr skapad av något negativt). Man sitter på knä framför en person som vid det här laget har en intensiv skakning som har övergått från ena benet till mer eller mindre hela kroppen, och försöker med all sin kraft andas genom munnen – en mun som hans egen kropp i någon form av reflexmässig skyddsmekanism har stängt helt. Det enda som sipprar ut mellan tänderna är saliv och blod.
Det spekuleras hej vilt på Internet om Mike och sjukvårdaren som var vid övre delen av “Bengt”s kropp – jag själv hade fullt sjå med att se till att den skadade låg still när kroppen bjöd på kaskader av sparkar, kramper och spasmer – gjorde rätt eller inte när de fick upp munnen för att se så att inte tungan hade hamnat fel och för att se till att vår vän kunde andas normalt igen. Bland de första tankarna bland oss på isen var att tungan var svald, vilket den lyckligtvis inte var. Lätt att vara efterklok, men situationen krävde snabba handlingar.
Någon(? – kändes som en evig evighet) minut senare, låg “Bengt” lugn på isen, andades, och kunde t.o.m. prata. Dock for ögonen åt alla möjliga håll och svaren var sluddrigare än när någon random Hollywood-kändis överdoserar något man inte borde överdosera.
Lättnaden man kände när man uppfattade att andning och medvetande var tillbaka på acceptabel nivå är obeskrivlig.
Laget samlades sedan i omklädningsrummet, spekulerandes över vad som händer med återstående del av matchen blandat med en lättnad över att vår polare var vid medvetande innan han skulle föras bort från ishallen. En gråtande kapten, och tidigare NHL-fighter, kommer in i omklädningsrummet och framför den skadades vilja att laget ska fullfölja matchen och bärga första segern för säsongen.
Sagt och gjort – skönt nog lyckades vi även sätta vinstpucken i det powerplay som följde olyckan.
Skönt med vinst.
Ännu skönare var det att “Bengt”, när vi anlände till sjukhuset i Mora efter matchen, var vid fullt medvetande och såg ut att må ganska bra, faktiskt…
*** *** ***
Något som har slagit mig så här i efterhand är att under själva händelsen likväl som direkt efter i omklädningsrummet, och på isen under kvarstående matchminuter, hann jag aldrig bli riktigt ledsen över det som hänt. Tagen – definitivt! Men förmodligen var jag fortfarande helt inne i en annan värld där det viktiga var att se att min lagkamrat, näst-intill-sambo och gode vän Marcus mådde bra. För ska sanningen fram var det både en och två mindre roliga bilder som hann flyga framför hornhinnan medan man satt bredvid en person som inte kunde andas.
Livet kändes i det läget minst sagt väldigt skört…
Det var snarare direkt efter matchen när man satt i omklädningsrummet med ett lag som hade bärgat 3 poäng i seriepremiären 2011/2012 och faktiskt kunde slappna av – som man slogs innerst inne av vad som hade hänt, och återigen blev påmind av alla “om” och “men” man hade tänkt under hela processen.
Är ganska säker på att jag lyckades maskera mitt vid den tidpunkten väl tårfyllda ansikte. Är ju trots allt förkylningstider…
- Maxim Fokin #86
Under morgondagen kommer bloggen avslöja vilken svensk spelare som är näste på tur att resa till Turkiet, för att testa på hockey levandes i en annan kultur.
Det är min tidigare klubb Baskent Yildizlari SK som återigen är i farten och värvar svenska nyckelspelare.
Håll till godo!
Maxim Fokin - Aki Mielonen
Jag och en av de finska importerna, Aki Mielonen, efter sista matchen med efterföljande prisutdelning.
Guldmedaljer efter vår ligaseger, plus individuella priser för Bästa Back respektive Bästa Forward i Turkiska SuperLigan.
Efter många “om” och “men” har jag, tillsammans med SHC-folket, kommit fram till en fortsatt existens av denna blogg.
Varför det har dröjt/varit osäkert beror på att jag inte längre är kvar i USA, utan spelar nu i Division 1 i Sverige igen.
IFK Ore i Dalarna blev det denna gång.
Planen är dock att åka tillbaka till Minot nästa höst (-12) för att fortsätta mina studier vid Minot State University. Mycket kan dock hända på vägen.
IFK Ore
IFK Ore
Välkomna tillbaka!
Om någon timme går bussen mot Arlanda för att sedan ta av mot Minot, för resten av månaden.
Hoppas innerligen att det inte längre ser ut som på bilderna nedanför.
Bilder från KX News Minot
Trodde jag hade lagt ut “den stora texten” om Minot, men så var visst inte fallet.
Måste nu skriva om hela… Kommer ASAP!
Så länge: enjoy!
- Maxim Fokin #86
Har fått en hel del förfrågningar och undranden den senaste tiden om var i världen jag befinner mig – och inte minst, vart jag är på väg.
Det korta svaret är att jag är hemma i Karlstad hos mina föräldrar och min bror.
Ursprungligen var planen att tillbringa sommaren i Minot i North Dakota, USA, och där på plats studera sommarkurser och träna inför kommande hockeysäsong.
En längre förklaring om läget i Minot kommer under morgondagen – mycket att skriva…
Planen i övrigt är att börja skriva här igen, framför allt då kommande säsong närmar sig med stormsteg.
For now – Peace!
- Maxim Fokin #86
http://scandhock.com/blog/fokin/
