Jag är fortfarande sjuk! Och det blir värre! Jag trodde jag hade fått någon liten förkylning som skulle gå bort på några dagar. En vecka senare och jag har spenderat hela denna fredag i min säng bort räknat mina x antal toabesök och mina 2 tafatta försök att få lite mat i magen. Missar träningen ikväll, har inte gymmat sedan i måndags och nu blir väl hela helgen bara en transportsträcka mot bättre mående. Jag är inte sjuk så ofta (kanske man inte ska säga för då blir man väl sjuk oftare) men när jag väl är sjuk så suger det. Förhoppningsvis så mår man bättre imorgon!
När jag och Magnus först kom hit till våran värdfamilj så var vi de 2 första på plats. Då kändes huset skit stort! Vi gick sedan från att vara 4 hockeykillar här i huset till 6. Plusa på våra 2 värdpäron och vi är 8. Huset känns fortfarande helt okej storleksmässigt trots 8 personer. Men för några dagar sedan så blev våra värdföräldrars dotter av med sitt jobb och kan därigenom inte längre betala hyran för sin lägenhet. Så nu så har hon precis flyttat in med oss. Med sig tog hon även sina tvilling döttrar och sin pojkvän! Så nu är det fullt hus här. 12 personer i samma hus! Det här stora huset känns inte så stort längre…
Ungefär så här känns det
Recent Transfers
Okej nu har jag inte skrivit på länge så nu är det dags igen! Det har varit rätt pissigt sen senaste inlägget. Det började med seriepremiär här i helgen. 3 torsk på 3 matcher! Riktigt illa! Vi är och ska vara mycket bättre än Wisconsin Rampage vilket vi dock inte bevisade. Fredags matchen lyckades vi ta till overtime men torska där vilket i alla fall ledde till att vi fick med oss en poäng. Efter att ha spelat långt under våran förmåga så var det mycket snack spelare emellan och hela laget tillsammans om hur vi skulle ändra på det inför lördagsmatchen. Mycket snack och liten verkstad har man ju hört förut och det passar in ganska bra i det här sammanhanget då i stort sett inte en kotte följde de planer vi tillsammans satt upp. 7-2 i baken och riktigt usel hockey var allt vi hade att bjuda på denna lördagskväll. Så tillbaka till hotellet bar det och ännu mer snack, funderingar och förslag inför näst kommande dag. Med faktiskt helt okej hockey så såg det ut som att vi skulle ha en chans på söndagseftermiddagen men när man bara spelar som ett lag 20 utav 60 minuter så är det nästan omöjligt att vinna i en lagsport. 5-2, en liten utskällning och dusch senare så sitter vi på bussen på väg hem. 3½ timme i en buss efter 3 torsk är ganska drygt kan jag upplysa den som vill vet om och det är våran närmaste bortamatch! Jag ber redan nu till lagkamrater och högre makter att 13 timmar hem ifrån Wooster, Ohio senare under säsongen går mer smärtfritt.
- Game action
Efter en helg med 3 matcher så fick vi träningsledigt på måndagen. Behövligt men inte välförtjänt kan man väl enkelt sammanfatta det. Dock så skulle tisdag bli en värre dag. Då våran huskamrat Nick på söndagskvällen bestämt sig för att åka hem till Green Bay eftersom vi var lediga på måndagen. Dock så missade han att träningstiden på tisdag kväll var 8 och inte 9 som veckan innan. Detta efter helgens stordåd gjorde ju inte Coach Stanaway mer lycklig. För varje minut som Nick var sen ut på isen blev enkelt omvandlad till gammal hederlig skridsko träning. Efter att ha legat i 160 km/h på motorvägen (där högsta tillåtna hastighet är 100 km/h!) från Green Bay så lyckades Nick ta sig ut på isen ENDAST 27 minuter försent. Coach Stanaway som redan innan träningen bestämt att 15 minuter skridsko var tillräckligt så att vi kunde jobba på det som inte fungerade under helgen istället för att bli bestraffade ändra sin tilltänkta träningsplan. Bara för att Nick var 27 minuter sen betydde inte det att de andra 15 minutrarna försvann. 27+15=42 jag är inte hundra på om det avrundades uppåt till 45 eller neråt till 40 men det spelade inte så stor roll, det var tillräckligt. Så nu i fortsättningen så ska vi försöka hålla tiden…
Buffalo Wild Wings (Bdubs)! Är en personlig favorit bland restauranger och finns inte i Sverige (vet dock ej varför), så nu måste man passa på när man är här i staterna. Och till min stora lycka så öppnades en helt ny Bdubs här i Point bara några veckor efter att vi flyttat hit. Torsdagar är speciella då Wild Wingsen är billigare. Därför har vi killar här i huset nu sedan 2 veckor tillbaks gjort det till tradition att äta Bdubs tillsammans till lunch varje torsdag klockan 3. Men som jag nämnde så har det varit rätt pissigt den senaste tiden och det gäller inte bara hockeymässigt och lagmässigt utan också personligt och just nu så är jag sjuk och kunde därför inte följa med de övriga till våran “traditionella” lunch tidigare idag:(
Sådär! Kalle! Mamma! Pappa! Och alla andra som är nyfikna och tycker jag är lite lat för att jag inte skrivit något, nu har jag skrivit mina första ord här på denna blogg. Jag kan erkänna att jag har varit lite seg med att komma igång men jag visste inte hur detta skulle formuleras. Jag har aldrig skrivit blogg förut och alla mina försök till ett första inlägg har jag själv ratat. Men nu skiter jag i vilket! Blir inte det här bra så får väl nästa inlägg bli bättre…
Nu har vi (jag och Magnus Johansson) varit här i Stevens Point, Wisconsin i en dryg månad. Hyfsad liten stad men vi hel gillar allt så här långt. Vår värdfamilj är helt perfekt, laget ska ha bra chans att gå ända till nationals och alla är skit trevliga och tar bra hand om oss. Jag och Magnus bor tillsammans med 4 andra killar som spelar i vårat lag. Vi har 2 killar som är härifrån Wisconsin, Scotty Dunham och Nick Schoen, men som bor för långt bort för att kunna bo hemma så de bor med oss. Sen har vi en kille från Michigan, David Lindensmith och sist men inte minst våran New Jersey-födde korean från Kalifornien, Kevin Choi. Så i samma hus har vi 2 svenskar, 3 hel amerikaner (tror jag) och en korean-amerikan. Som tur är så har båda “barnen” (21 år och 23 år) flyttat hemifrån så med oss 6 hockeykillar bor bara Rick och Christine våra värdföräldrar. Hyfsat knasig kombination men det funkar rätt bra så här långt det är inte långt till slagsmål ibland men det är kärlek i botten.
Alla 6 hockeyspelare som bor hos "the Strand family"
Imorgon är det i alla fall dax! SERIEPREMIÄR!!! Våran öppningsmatch blir borta mot våra största rivaler, Wisconsin Rampage. Bussresan till södra Milwaukee tar ungefär 3 timmar så vi lämnar Point vid 10-tiden och spelar fredagkväll, lördagkväll och söndag eftermiddag. Så nu så här kvällen innan är det full fart här i huset. Det stryks skjortor och kostymbyxor, rätt visir skruvas på, kläder packas, Christine gör hemmagjorda rice krispy bars åt oss (familjens största stjärna!) skridsko snören byts, klubbor tejpas osv. Allt ska vara perfekt inför premiären.
Men nu börjar det bli sent och vi ska upp tidigt imorgon och det känns som den viktigaste dagen så här långt så vi siktar på 3 vinster och god natt!
Rikard Lundin
Jag och Mange Johansson från Hedemoras Div 1 lag har följt i SHC-spelaren Gustav Claughtons fotspår och kommer under året representera CW Satins i Stevens Point, WI. Här i bloggen kommer ni få följa hur det går för oss, och hur det är att spela juniorhockey i USA.
