Två nya sexiga vinster i Vancouver blev ett faktum. Vi bjöd dom dock på oerhört mycket men har aldrig varit med om ett lag som har så mycket målskyttar. Fyra femmor och alla kan hänga. Makalöst.
Vi vinner matcherna, de är skitkul. Men blir trött på domarna som inte bryr sig vilka som gör målen och assisten. Herregud ska dom ha poängliga osv så kan de väl skötas ordentligt? Finns ju scouter som kollar upp de där. Då vill jag iallafall att de ska stå riktigt.
Nog om de. Vädret börjar på normalt nu. Dvs lite kyligare kvällar och nätter.
Men som tur är så är det mycket Nhl matcher på tv.
Att Zuccarello just blev nerflyttad till Ahl nu är ju ett fiasko. Ge han en viktigare roll, eller åtminstone en ärlig chans. Hoppas dom tradar honom till en klokare klubb, och de inom en kort framtid.
Men samtidigt är de riktigt skoj för 18årige Ryan Nugent Hopkins att få göra hat trick på ingen mindre än världens kanske bäste målvakt i Roberto Loungo. Kul när de går bra för folk -_-
Hemma så är jag riktigt glad att de går bra för Falu IF. Fjärde raka igår mot Sura. Hoppas det håller i sig. Fifen har något stort på gång !
Super Ryan Nugent Hopkins
Till sist vill jag hälsa min farfar på sjukhuset att krya på sig.
Ses
Kul att läsa att folk vill att man ska blogga mer, de kan finns intresserad folk där ute i djungeln ändå !
Iallafall så krossade vi Yellowstone Quake hemma i borgen tre matcher i rad!
Man börjar komma in i spelstilen mer och mer nu. I början kändes det som det var en helt annan sport. Så fort man får pucken så han man ca 3-4 på sig direkt känns det som. Men jag har ändrat lite spelstil nu och försöker göra allting lite fortare än förut.Magiskt att höra att mina vänner ser matcherna där hemma på fasthockey.com !
Jag ska försöka blogga lite oftare.
Ni kan följa statistiken: på http://norpac.pointstreaksites.com/view/norpac/northern-pacific-hockey-league-welcome
cya
Seriepremiär om 11 dagar ungefär! Som jag längtat.
Så här ser iallafall en dag i mitt “jobbiga” liv ut.
9.00 – vaknar upp, tuggar lite frukost och lirar lite nhl. Drar sedan ut lite lite i den 38 gradiga värmen.
11.00 – drar till gymmet å lyfter lite.
13.00 – Lunchar med några i laget.
14.00 – Drar hem å vilar min kropp lite till xboxet.
17.00 – Middag med familjen vi bor hos.
18.00 – Drar till hallen å tränar några timmar och mobbar nån amerikan för hans frilla.
21.00 – Äter lite å spenderar kvällen i en “hot tub” med dom andra.
00.00 – Tillbaka hemma kikar lite tv. Går sedan å lägger mig för att jag blir så less på all denna reklam dom har i amerikansk tv.
Haft en tuff vecka med mycket träningar och fina slashingar. Många i laget som vill visa sin plats i laget nu innan seriepremiären osv.
Hade en tuff turnéhelg förra helgen med mycket buss och tre matcher, dom två första lagen krossade vi. Det tredje: Idaho Steelheads var tuffare att möta, dom kom trea i HELA usa i slutspelet förra året. Dom vann med 6-5 över oss. Men jag tyckte vi hade övertaget. Vi förlorade pga att vi gav bort dom 10 första minuterna i matcher, det stod då 4-0(!?) redan då. Men vi kämpade oss tillbaka å var ett straffslag nära att göra 6-6. Vi tar dom i slutspelet sen.
Idag ska vi dra till Eugene till nåt sjukt hotell och imon ska vi se Oregon Ducks, dvs min första Football match ever. Ska bli magiskt.
Vi drog till olika ställen på California igår å checkade in massa fina ting. Bland annat Golden Bridge i San Francisco och San jose Sharks träningsring, vi såg Patrick Marleau och Ryane Clowe, frågade dom om Dogge Murray, men han hade precis dragit tragiskt nog… jag ska slagga nu men ni kan väl njuta av lite bilder så länge.
Jag har fått en hockeyblogg här på Scandhockey, de känns ju på nåt sätt skönt eftersom vi ligger 9 timmar efter Sverige så jag hinner inte prata med alla mina nära och kära, så ni kan följa mitt liv här. Och för den som bryr sig så stortrivs jag i staterna. Vädret är överdrivet bra och killarna och ledarstaben i laget är underbara allihopa. De händer nåt kul varje dag och min engelska börjar sakta men säkert gå framåt och jag har börjat tänka och drömma på engelska. Det är coolare än det låter.
Veckan som varit har kallas för “Hellweek” av coach. Jag behöver nog inte beskriva de mer än namnet visar. Vi har kört så hårt så vissa har spytt (ink. jag), vissa har gråtit, och vissa har börjat blöda på udda ställen. Men efter den veckan så är man i bättre form än Patrik Sjöberg när han vann VM i Rom 1987. Jag kommer uppdatera här lite eftersom, när jag kan och vill. Med allt från fräna coach citat till videoinlägg.
På återseende.
Karl
